Med teknologi från Asics

Asics köpte Haglöfs för några år sedan i en miljardaffär och det är såklart naturligt att de vill sätta sin prägel på produkterna. Och är det något Asics har koll på så är det såklart skor, de dominerar marknaden i Sverige då det står för i väldigt runda siffror 50% av marknaden. Något som också står klart då man öppnar kartongen och ser en liten lapp med texten "Designed by Haglöfs - powered by Asics". 

 

En snabb terrängsko

Det är tänkt som en lätt och snabb sko för terränglöpning och vikten kommer in på beskedliga 260 gram och har ett drop på 7,5 mm. Den beskrivs som "Lätt och minimalistisk sko. För den seriösa terränglöparen som vill bryta ny mark utanför löpspåren". Jag har inga invändningar mot deras beskrivning, men efter att ha sprungit en massa i skon tycker jag att de utelämnat en del användningsområden, den känner sig nämligen som hemma i många andra miljöer än just utanför löparspåren. Rekommenderat utpris ligger på 1200:-. 

 

Fina tekniska förkortningar

Min gissning är att de flesta inte bryr sig så mycket om vad alla tekniska detaljer kallas, men jag känner trots detta att jag bör redovisa dom. Därför gör jag det enkelt och osexigt genom en lång lista, håll till godo. 

AHARR (Asics High Abrasion Resistance Rubber): används för yttersulans utsatta slitytor
Lace locking system: för enkel och individuell snörning
SOLE-fotbädd: formas efter foten
Stablelite ESS-chassi: för stabilitet och vridstyvhet
Impact Guidance System: låter foten röra sig på ett mer naturligt sätt
SpEVA - mellansula: förbättrar de fjädrande egenskaperna återtar snabbt sin ursprungsform
GEL®:dämpning i hälen
Solyte: material i mellansulan med förbättrad stötdämpning, lägre vikt och som snabbt återtar sin ursprungsform
Stablelite ESS-chassi: ger stabilitet och vridstyvhet
Icke-absorberande material så att vikten inte ökar om skon blir blöt.
Överdel: Water repellent structured polyester
FInerfoder: Non water absorbing Polyester mesh
Fotbädd: Asics EVA sockliner
Yttersula: Asics Fell Racer

 

Hårdtest i dryga 500 km 

Jag har gjort mitt bästa för att utsätta skorna för olika typer av underlag, väder och temperaturer. Det har sprungits på elljusspår, i lera, stigar, stenar, asfalt, rötter, grus  och till och med löparbana. Det har varit i solsken, regn, mulet samt både plus- och minusgrader. Allt för att se vad skorna verkligen går för. Enligt min träningsdagbok hann jag komma upp i dryga 50 mil innan jag började sammanfatta mina åsikter här. 

 

The good

Enkelt sagt är jag mycket imponerad. Passformen är från första gåtestet inomhus mycket bekväm, en väldigt omslutande känsla och ordet sturmplikt dyker upp i huvudet. 

Plösen är en smart dubbelkonstruktion där man genom två lager försöker stänga skräp av alla de slag ute, för att slippa störas av det under träning och tävling. Det finns knappast något mer störande än att behöva stanna och ta av sig skon för att plocka ut något som irriterar foten. Och lösningen har fungerat riktigt bra för mig, till och med helt perfekt, inget har letat sig in så här långt. 

En något överraskande kompis till skon visade sig vara asfalt. Jag upplevde att det var ritkigt bekvämt att springa på asfalten och skon ger ett riktigt bra driv. Kört flera fart- och intervallpass på varierande underlag, men de känns riktigt snabba även på asfalt. Trevligt att notera är också att trots att jag misshandlat sulan med "fel" underlag, så har den inte visat några tecken på slitage. Det gäller för övrigt skon rent allmänt, som har hållit sig riktigt fräsch genom hela testperioden. 

I skogen har de fungerat minst lika bra, de känns väldigt lätta och smidiga på foten och det avspeglas i hur man springer i dom. Man känner sig helt enkelt snabbt när man susar fram över stock och sten. Greppet är överlag riktigt bra även om det kan bli halt på rötter och stenar då det regnat, men jag lyckades undvika att ramla i dom. Och vill man ha bästa greppet för sådana underlag finns det andra skor som är nischade mot just det. 

 

The bad

Skon, eller snarare sulan, har en naturlig fiende och det är grus. Det märktes då jag sprang på gångvägar innan kommunen hunnit sopa bort vinterns grus. Storleken på det gruset verkar passa perfekt för att leta sig in och kila sig fast i sulans mönstring. Det var dock aldrig något som skedde då jag var ute i skogen, vilket såklart är den miljö som skon är avsedd för. Men eftersom jag sprunigt med fler underlag än de tilltänkta, har det stört mig en aning, men kanske får jag skylla mig själv?

Snörena är en liten detalj jag inte helt nöjd med också, inte för att de inte gör sitt jobb, tvärtom håller de skon på plats på ett bra sätt. Men, de är alldeles för tunna och snör man skorna hårt så tycker jag att dom skär in lite i foten. Och även om det är ett löjligt problem sker samma sak med fingrarna då jag knyter. Ett litet irritationsmoment helt enkelt. Men, en extra rolig detalj är att man får med en extra uppsättning snören. De som sitter i skon matachar ovandelen, medan de extra är i samma färg som underdelen av sulan.

 

The ugly

Visserigen går åsikterna isär om färgsättning när det kommer till löparskor och plagg, men jag tycker om att skorna sticker ut med sina färger. Så jag har inget att rapportera under den här rubriken egentligen, den fick vara med bara för att trion komplett med The good, the bad och the ugly. 

 

Slutsats

Skorna har tagit mig med storm. Passformen och deras förmåga att prestera på de flesta underlag, i kombination med en rätt låg vikt och bra driv i steget, gör dom till en vinnare. De verkar dessutom vara riktigt slitstarka. Har du inte testat Haglöfs skor tidigare tycker jag att det är värt att spana in dom, med Asics teknologi i ryggen har de skapat en riktigt vinnare i mina ögon (och fötter). Jag kan verkligen rekommendera någon som söker efter mångsidiga terrängskor att ge Gram Comp II en chans, min gissning är att de inte kommer göra er besvikna. Extra plus för färgerna som sticker ut, samt att de skickar med en extra uppsättning snören. 

Länkar